Det vanliga upplägget för en AI-utbildning börjar med femtio minuter slides om AI-historia, modeller och möjligheter, och först därefter övningar. Vår ståndpunkt är att den ordningen är fel väg in.
Varför vi tänker så
Resonemanget är enkelt. Den som får en föreläsning plus övningar lär sig prata om verktygen. Den som bara får övningar lär sig göra saker med dem. Eftersom syftet med en utbildning är att människor ska kunna använda verktygen, inte kunna prata om dem, är det övningen som bör bära kursen och föreläsningen som bör vika undan.
Så lägger vi upp det i stället
Utbildningen bör börja med en uppgift inom de första fem minuterna. Något konkret som deltagarna gör med en instruktör bredvid sig. Sedan en kort reflektion: vad var lätt, vad var svårt, vad förvånade.
Det skapar ägandeskap från första minuten. Människor lär sig genom att göra och prata om det de gjort, inte genom att lyssna på någon som pratar om vad de borde kunna göra.
Den andra fördelen
Att inte börja med en föreläsning väcker mindre motstånd. En föreläsning signalerar att läraren har svaret och deltagaren ska absorbera. Det aktiverar passiva lyssnare. En övning signalerar att deltagaren själv ska dra slutsatser. Det aktiverar aktiva tänkare.
Skillnaden i energi i rummet är märkbar.
När föreläsning är okej
Korta inflikningar mellan övningar fungerar. Tio minuter där instruktören förklarar något specifikt som dykt upp i övningarna. Det är just-in-time-lärande, och det är det som fastnar.
Längre föreläsningar fungerar dåligt nästan oavsett innehåll och hör därför inte hemma i upplägget.
Vad vi rekommenderar för intern utbildning
Om ni planerar att utbilda ert team själva, vänd om ordningen. Börja med ett verkligt problem. Lös det tillsammans. Reflektera. Lägg till den nödvändiga förklaringen där den gör mest nytta. Upprepa.
Det är inte en revolutionerande pedagogisk insikt. Det är en gammal sanning som AI-utbildningsbranschen tappat bort. Vi rekommenderar starkt att ni återupptäcker den.